Rederi AB Kärnan, AB Transmarin/The Golden T Line

Rederi AB Kärnan grundades 1897 i Helsingborg med Carl Hulthén som Vd. Denna post övertogs 1902 av Bernhard Ingelsson. I början av 1920-talet blev det sämre tider för rederinäringen och 1921 beslöts om att upplösa bolaget. De två kvarvarande fartygen såldes till Sven Redigs (vice Vd i rederiet) partrederier. 1923 avslutas bolagslikvidationen. Aktieägarna återfick tillsammans drygt 6,5 miljoner kronor. Under åren fanns totalt åtta fartyg i rederiet. Av dessa fartyg förliste/krigsförliste fem stycken. De övriga tre såldes vidare.

AB Transmarin grundades av Bernhard Ingelsson m.fl. (bl.a. Sven Redig) i Helsingborg år 1916 med hjälp av lån ifrån Rederi AB Kärnan. Rederiet kom i början främst att frakta skogsprodukter från norrländska hamnar till England. Senare blev även Levantentrafiken, som startade 1946, omfattande. 1933 bildas AB Verna respektive AB Vinda för några av Transmarins fartyg. Transmarin hade även intressen i partrederierna för s/s Dicido & s/s Irene, Hälsingborg. Huvudredare var Sven Redig. 1937 upphör AB Vindas rederiverksamhet. 1950 beställs rederiets första tankfartyg från Öresundsvarvet av AB Verna. Vid årsskiftet 1960-61 bildas Transmarin Hamburg G.m.b.H där flera fartyg registrerades. I december 1962 köps det gamla Helsingborgsrederiet Rederi AB Brubor upp. Detta rederi hade vid denna tidpunkt inga fartyg men två fartyg från Transmarin överfördes dit. 1964 går AB Transmarin och AB Verna samman. År 1967 ombildas AB Transmarin till holdingbolag, det nya namnet blir Förvaltnings AB Transterra. Dotterbolaget Rederi AB Brubor övertar namnet AB Transmarin och rederiverksamheten. Snart började också ett omfattande samarbete med Helsingborgsrederiet Hillerströms. Sedermera bildades bolaget Transhill AB. 1970 inköptes det vilande Höganäsrederiet Rederi AB Höganäs. Detta rederi hade ingen verksamhet eller några fartyg vid tidpunkten. Ett fartyg överförs till Höganäsbolaget. På sjuttiotalet bildas även Verna Shipping Corp NV, Curacao och Ulla Shipping NV i Willemstad, Nederländska Antillerna, dit flera fartyg överfördes. Något fartyg fick också bekvämlighetsflagg på Cypern.

Det sista Transmarinfartyget under svensk flagg var gastankfartyget Nicole som såldes till London 1977.

Några fartyg fanns kvar under tysk flagg samt på Nederländska Antillerna fram till 1979. Under åren fanns ett femtiotal fartyg i flottan.

Text och mycket av fartygsinformationen, Lennart Falleth, samt Båtologen 1-2 1989.

S/S Irene. (1899-1921).

S/S Thyra. (1917-1925).

S/S Ulla. (1921-1941).

S /S Ursa. (1923-1943).

S/S Thyra. (1925-1942).

S/S Etna. (1926-1942).

S/S Wanja. (1926-1939).

S/S Neva. (1928-1943).

S/S Inger. (1929-1930).

S/S Magna. (1929-1960)

S/S Flora. (1930-1956).

S/S Gunda. (1930-1941).

S/S Verna. (1932-1960).

S/S Torsa. (1934-1949).

S/S Hera. (1935-1959).

S/S Irene. (1937-1955).

S/S Sonja. (1940-1963).

S/S Ulla. (1944-1954)

M/S Bernhard Ingelsson. (1945-1965).

S/S Gudrun. (1945-1963).

M/S Gunda. (1946-1967).

M/S Siwa. (1946-1965).

M/S Becky. (1945-1965).

M/S Britta. (1948-1968).

M/S Vava. (1951-1971).

M/S Astrid. (1952-1972).

M/T Madeleine. (1953-1965).

M/S Ulla. (1955-1972)

M/S Kerstin. (1956-1973).

M/S Irene. (1956-1970).

M/S Neva. (1957-1971).

M/S Inga. (1958-1978).

M/T Signe Ingelsson. (1958-1964).

M/S Norma. (1963-1968).

M/S Eva Jeanette. (1965-1966).

M/S Marion. (1965-1966).

M/S Wanja. (1966-1973).

M/S Verna. (1966-1972).

M/S Claude. (1967-1974).

M/S Nicole. (1967-1977).

M/S Marianne. (1969-1971, 1974-1978).

M/S Tenos. (1971-1974).